Lite av varje
Nu har jag äntligen bestämt mig för att kastrera Azer och på onsdag är det dags. Tur i oturen att han har varit tvingad att ha tratt de senaste dagarna på grund av inflammerade analsäckar – nu störs han inte nämnvärt av tratten längre (iallafall inte om man flyttar undan stolar och annat som kan göra passagen något mindre). Nu håller vi alla tummar för att ingreppet går bra och att han lugnar ner sig när hormonerna försvinner.
Vi har även hunnit med ett besök till hos Mona, och jag kan nästan slå vad om att hon skrattade inombords när hon såg mina tappra försök att föna Lego. Ia var ju inte fullt lika finkänslig och skrattade så hon grät när jag av misstag råkade rikta fönen mot mig själv =/
Annat viktigt som har hänt i veckan är att jag inte har tagit ett enda bloss, jag är röksugen och lättretlig som ett as och har av någon obegriplig anledning beställt hundböcker för närmare tusenlappen utan att komma ihåg vilka böcker det är.. Bilen är sönder och jag är grymt irriterad över att inte kunna lasta in hundarna o åka ut på landet när det är så fint väder. På plussidan så är köket “klart”, dvs alla hundtillbehör från foder till fön är samlat i samma hylla – nu borde jag slippa leta genom hela lägenheten i jakt på diverse borstar (och klotången som ALLTID rymmer) – båda schapparna är mycket nöjda med sina sommarfrillor – och vädret har varit fantastiskt de senaste dagarna.
Emos bebisar har klarat sina utställningsdebuter med glans – extra roligt att “lilla” Enter blev BiS 1 idag *stolt farmor*
Pälsvård i kärlekens tecken
En del firar alla hjärtans dag med mys, lugn o ro, god mat och bara njuta av livet. Jag startade stora pälsvårdsdagen 
Som ni kanske vet så råkade jag komma över en fön till hundarna – en fön som nästan blåser ut rutorna i lägenheten - men jag har inte använt den (på grund av kylan bl.a.) förrän idag!
Efter ett relativt snabbt samtal med Ia (under en timme) satte jag igång att bada Lego (note to self: skaffa ett trimbord att ha i duschen, alt galonisar för att kravla omkring på golvet). Jag var mycket tacksam över att Lego, som kräver en hel del mer badande än schapparna nånsin gjort, fann sig i att bli duschad o schamponerad efter konstens alla regler. Efter x antal sköljningar var det då dags för fönandet och fluffandet. Herreguud, vad jag saknar tekniken för att det där ska flyta på smidigt. Jag skulle antagligen bli månadens youtubehit om jag skulle lägga ut mina tappra försök att hålla fön, hålla fast en sprattlande pudel och hantera borsten samtidigt. Men efter många om och men så var Lego både torr och tovfri. Underbart, tänkte jag, tills jag insåg att det var dags att raka honom i ansiktet. Alltså jag FATTAR INTE hur folk kan få det att se så enkelt ut!? Jag skulle behöva minst 5 armar, en backspegel, en tub lustgas och en jävla massa choklad (till mig alltså) – hur som helst: Pälsen i ansiktet blev kortare, även om Mona kommer behöva jämna till det en hel del nästa gång vi kommer dit.. Med tanke på att detta var mitt första försök att fluffa en pudel så är jag ändå rätt så nöjd (tillskillnad från lego som inte var särskilt imponerad)
Stärkt över att det ändå hade gått så bra med Lego så tänkte jag ta tag i Emo när jag hade ångan uppe. Det tänkte inte Emo så Azer fick “offra” sig. När han såg alla borstar o grejjer så gick han in i närmsta bur och vägrade komma ut trots lockande o pockande. Jag bestämde mig för att raka ner honom igen.. att ha en pälshund som slutar äta när han får päls och dessutom inte vill bli borstad känns ju inte hållbart på något sätt. Fram med trimmaskin, sax och allt man ska ha och sen stålsätta sig för en mindre brottningsmatch (och uthållighetskamp) med Azer. Min plutthund ryggade undan lite när jag startade trimmaskinen, men när den glidit genom pälsen en gång så la han sig ner o bara njöt. Till slut somnade han.. lyckligt medveten om att när han vaknar kan han röra sig fritt och leva livet igen..
Lego; badad, fönad, fluffad o jättefin men missnöjd
Azer: Obadad, halvtaskigt klippt och överlycklig
Dagens lärdom: Överdriv inte dina ansträgningar
ÄNTLIGEN
I dag fick jag mitt betyg på kandidatuppsatsen; VG!
Med tanke på att jag har inte har vågat hoppats på att den skulle bli godkänd, så är lyckan nu total! Jag har iofs fått VG tidigare, men att få VG på just uppsatsen känns helt otroligt. Det är ju liksom det viktigaste man gör på grundnivå.. Nu har jag, ungefär, ett halvt träd i pappersformat som jag kan slänga, jag kan lämna tillbaka böckerna till biblioteket och gå vidare med mitt liv – magiskt!
Perspektiv
Jag har alltid väldigt mycket att göra, det VET jag och jag är bäst på att skylla på hälsan för att kunna skjuta upp saker och ting. Nu brinner det lite i knutarna för jag måste verkligen ta tag i en sak i helgen – det går inte att skjuta upp längre. Därför tänkte jag sätta mig och lista allt jag har att göra och försöka beta av det bäst det går – vad händer? Jag kommer på en sak som är akut. EN sak. Att jag inte har målat klart köket är iofs tråkigt, men.. spela roll? det är inte på något sätt akut. Det blev alltså världens kortaste “att göra akut-lista” med bara en punkt. Tur att man får lite perspektiv ibland..
Bootcamp a la Malin
Sagt och gjort, nu har hårdträningen börjat. I vanlig ordning innebär hårdträningen att jag började dagen med ett intensivt pass för samtliga hundar och nu är JAG helt slut. Hundarna skulle däremot kunna fortsätta resten av dagen. Nya belöningsfavoriten; hushållsmedwurst – jag tycker mest det är kladdigt och opraktiskt, men man får ju offra sig lite 
För att komma någonstans med Lego har jag bestämt mig för att testa det där med Luring (lockande) och jag gör mitt bästa för att använda Kikopups metoder – tyvärr så är det ju inte så lätt som hon får det att se ut och eftersom jag aldrig har använt mig av den metoden förut så är det jag som lär mig mest. Lego gör som tur är väldigt stora framsteg (trots att jag knappt vet vad jag gör) och belöningsfrekvensen har ökat avsevärt.
Azer och Emo har också fått sin del av träning. Jag har börjat analysera det jag redan vet (och det jag vet inte har funkat hittills) och tror jag har hittat något som känns värt att lägga tid på. Naturligtvis, så är det en himla massa småsteg på vägen dit så, första steget idag var: impulskontroll – något båda mina monster saknar helt. Det gick relativt bra, men vi har en bit kvar (tur att schapparna har en hög medelålder). Nu ska jag fundera lite på hur jag ska gå vidare med Lego innan det är dags för nästa pass
Installationsperioden lider mot sitt slut
Nu har lilla Lego varit här i lite mer än en månad och är nu 6 månader gammal, själv känner jag mig som 50 år. Det jag visste om pudlar var att de “problemen” som jag har haft med schapparna inte är något som är typiskt för pudlar – och det har jag verkligen fått bekräftat. Däremot har jag ju upptäckt att många av schapparnas fördelar i träningssammanhang inte är lika.. eeh.. “framträdande” hos Lego.. Det märks särskilt tydligt när man planerar att frishapea fram någonting. För er som har tränat schappar så har ni säkert varit med om att mellan klicket och godiset finns det alltid en möjlighet att de har hunnit med minst 3 andra moment (om man inte har kontroll på galenskapen alltså) – klickar man Lego för att sitta så sitter han. Och sitter.. och sitter.. och sitter. Det verkar alltså som att jag måste analysera mig själv som tränare om vi ska komma någonstans.
Ingen av schapparna har något särskilt föremålsintresse medan Lego massakerar allt som kommer i hans väg. Under promenaderna håller han ett stadigt grepp i kopplet – helt fantastiskt: vi går UT OCH KAMPAR! det där med att kissa är ju inte fullt lika viktigt..
Inomhus är han helvild och vi försöker få det lite under kontroll. Det är en sak när Lego 8 kg (ca) dundrar genom lägenheten och upp i soffan, och det är en helt annan sak när Emo, 22 kg (ca) kommer efter. Emo tycker det är riktigt roligt med lillebrorsan även om han är en pain-in-da-ass ibland. Att jag är så tråkig och tjatar om att “om man är stor, så måste man vara snäll” är inte heller jättekul, men som sagt.. nu är vi 2 personer och 3 hundar i en 1a på 40 kvm, det finns liksom inte plats att busa inomhus.
Azer är fortfarande inte jätteimponerad och trivs bäst när han får vara ifred från huliganhundarna – de ska helst inte låta för mycket heller och absolut inte busa för mycket.
Eftersom Legos första månad här sammanföll med mitt uppsatsarbete så har han haft en lång ”installationsperiod” utan särskilt mycket träning. Nu är däremot uppsatsen klar och jag har all tid i världen att sätta igång med träningen. Stackars Lego, nu börjar allvaret.. haha
Underskatta aldrig makten av en köttbulle
I går började jag och Azer en kurs i rallymix. Vis av erfarenhet så hade jag laddat med en big-pack köttbullar och räknade kallt med att hålla mig lite i bakgrunden för att Azer skulle lära sig hantera närvaron av andra hundar. Väl på plats tog jag ut honom och ja, föga förvånande exploderade han vid åsynen av den närmsta hunden.. vi gick lite åt andra hållet och lät de andra gruppa ihop sig, Azer fick lite köttbulle och jag tänkte flytta mig liiite närmare gruppen. Det jag inte hade räknat med var köttbullens makt över Azer. Han hade ju fått en belöning i sitt “default läge” (sitt) så där satt han. Jag gav frisignal och flyttade lite närmare gruppen, Azer kommer svassande, sätter sig i utgångsposition och stirrar på mig. Jag flyttar lite åt sidan, han flyttar efter. Vid det här laget hade både jag o Azer glömt bort att det fanns fler hundar i närheten och när vi la märke till dem igen utan att Azer ville döda dem så haglade det köttbullar över honom. Han skötte sig exemplariskt resten av kvällen. Vi kunde passera hundar på nån meters avstånd utan att han så mycket som tittade på dem (han som har velat döda alla hundar inom 50m radie så sent som igår). Köttbullarna haglade, vi busade massor och hann till och med göra det som stod på skyltarna
Behöver jag förtydliga hur fruktansvärt nöjd jag är med gårdagen? Nej, trodde inte det heller 
Släpp kontrollen lös
I går ramlade boken “Släpp kontrollen lös” ner i brevlådan. Boken riktar sig till hundar som har svårt att slappna av, fokusera och klara av att vara okopplade i stressiga situationer med mycket störningar (eller till deras ägare). Om den är bra? Jodå, den är helt okej och man får många bra tips för hur man ska tänka när man tränar en sådan hund. Nackdelen är att den är skriven utifrån ett kursperspektiv, så jag som inte går kurs får helt enkelt hitta ett eget sätt att använda sakerna i vardagen.
Något som gjorde mig väldigt glad var att författaren redan i inledningen skriver “Låt hunden göra det den älskar att göra”. Låter självklart – men hur ofta fösöker man inte bryta det hunden vill göra för att göra det vi ägare vill att den ska göra? Hennes metoder går i princip ut på att belöna hundens reaktioner innan de har “exploderat” – ju oftare man klickar o belönar början på en reaktion, desto mindre förekommande blir reaktionen. Om hunden har svårt för andra hundar, så ska man inta ett säkert avstånd och så fort din hund ser en annan hund – klicka o belöna. Efter ett tag kommer hunden att associera en annan hund med att den får belöning av dig – hur självklart som helst. Man ska alltså göra alla “faror” till en lek – “Titta en hund!”, har man som jag matglada hundar så borde ju inte det vara något större problem – jag behöver bara hitta hundar att träna på. Även för hundar som drar i koppel hade hon en “lek” för att få bukt med, och hon verkar ha haft 100% lyckade fall på sina kurser. Bara börja träna med andra ord. Det verkar inte vara några svåra övningar, jag har blivit rätt bra att läsa mina hundar – svårigheten blir som alltid att träna 2 hundar, helst samtidigt (tur att jag inte har läst ut boken än).
Idag har jag lite annat för mig men förhoppningsvis hinner jag lägga upp nån träningsplan till i morgon så vi kan börja praktisera!
Inte stolt och föga cool
Euff, av olika anledningar är jag inte särskilt cool idag, och har inte varit på hela dagen.. morgonpromenaden med hundarna blev därför ganska kort – ut, gör det ni ska och in igen. Eftersom det inte var något höjdarväder så gjorde det varken mig eller hundarna något, men föga förvånande blev det bakslag på promenaden nu istället. Det började bra, hundarna var lyckliga över att komma ut (som vanligt) och nosade omkring o kollade läget. På väg tillbaka upptäcker jag att det kommer 3 hundar med matte bakom oss (ve och fasa) så innan hundarna märkte något så styrde jag raskt stegen åt andra hållet med ett klämkäckt “Nu går vi!”. Inga konstigheter förrän vi preciiiiiis närmar oss säkerheten och Azer upptäcker följeslagarna. Kaos utbryter. Emo flög omkring i kopplet och virade kopplet ett par varv runt mina ben, samtidigt som han skällde, gnällde och verkligen ville hälsa. Azer däremot gjorde ju raka motsatsen och hängde längst ut i kopplet och skulle skrämma iväg dem.
Vad gör då matten som kom ikapp? Min spontana reaktion (eeh, om jag hade haft relativt lugna hundar och bevittnade detta) hade varit att gått en lång omväg, i allafall hållt mig på ett sådant avstånd så att den förstörda hundägaren (i det här fallet jag) hade en chans att samla ihop sina hundar och få situationen under kontroll. Jag hade kanke till och med vänt och gått åt andra hållet. Jag hade i alla fall INTE (!!!!!!!) gått förbi och vrålstirrat på spektaklet, vilket var precis vad denna hundägaren gjorde. Nej, jag är inte stolt över det som inträffade och ja, jag kommer ta ut hundarna en i taget i fortsättningen och ja, jag kommer att fortsätta träna hundmöten under kontrollerade former. Men det är fan inte lätt när man hela tiden måste möta folk som uppenbarligen saknar sunt förnuft..
Kaffe och en fundering, tack!
Sitter och sölar med morgonkaffet och försöker lägga upp någon form av strategi för dagen. Nackdelen med att det är så roligt att träna hund är att andra saker lätt blir lidande och att man (iaf jag) helt går in i träningen. Det som upptar mina tankar nu är Azer och hans oförmåga att ta det lugnt i ovana situationer. Jag är ju fullt medveten om att jag gör (och framförallt har gjort) det klassiska misstaget att undvika situationer där jag vet att han kommer vara stökig istället för att bita i det sura äpplet och träna oss igenom det. Därför ska det nu bli ändring på det.. men hur fan ska man göra?
Som jag har tidigare har skrivit så bedömer jag att Azer är en så kallad reaktiv hund, han reagerar mycket starkt på detaljer som är så små så jag inte uppfattar dem själv och det är ingen garanti att han reagerar likadant på samma sak varje gång vi stöter på det. I går beställde jag boken “Släpp kontrollen lös” (http://www.canis.se/nettbutikk/omtale.php?id=BOK244s) från Canis, läser man beskrivningen så förstår alla som känner Azer att boken riktar sig direkt till honom. Hoppas att boken är lika bra som den verkar Skulle han lära sig (eeh.. kan jag lära honom) en bråkdel av det som står i boken så är jag lycklig! Nu hoppas vi att boken dimper ner i brevlådan i dagarna (helst igår ). Under tiden bläddrar jag lite i boken “Klickerträning och lugnande signaler” också från Canis. Även om boken riktar sig till hundar med aggressionsproblem (eller deras ägare kanske) och att Azer är mer osäker än aggressiv så verkar det finnas en del matnyttigt.
Planen för idag är att jobba vidare lite med handtarget, han har ju alltid duttat med nosen i handflatan men nu har han börjat “ta i” så att nosen rynkar sig och man ser framtänderna Tänkte jobba lite med handtarget och omvänt lockande var för sig för att sedan lära in frystarget på samma sätt (det funkade ju med Emo så det vore väl själva &%¤&/% om det inte funkar med Azer). Har även börjat filma när vi tränar för att själv kunna se vad det egentligen är vi (läs: jag) gör, hemskt men nyttigt
