Lite om Schapendoes
Schapendoes är inte en hund för alla. Tyvärr, ska jag säga. Den som känner att den har tid, lust och motivation att släppa in en schappe i livet kommer att bli en mycket lycklig människa, jag skrattar oftast flera gånger om dagen åt dem.
Schapendoes är en vallhund och det avslöjar en hel del om hur rasen är. Vallhundar är i regel väldigt aktiva och älskar att arbeta. Just deras önskan att behaga sin ledare är kännetecknande för vallhundar och de anses allmänt vara mycket lättlärda. Schapendoes är inget undantag, du kan lära en schappe det mesta du kan komma på. Det man ofta ”glömmer” är att de även har lätt för att lära sig olater och därför kräver en vänlig men bestämd hand redan från början. Schapendoes kräver inga hårda uppfostringsmetoder, tvärtom. En schappe kan få men för livet av en för hård uppfostran och man kommer längst genom att arbeta med sin hund. Vänlig men bestämd som sagt.
En schapendoes är ingen soffpotatis. De kräver en del motion och mår i längden inte bra av att bara få gå runt kvarteret några gånger om dagen. Fördelen med den här rasen är, som jag ser det, att de faktiskt kan ligga på soffan ett par dagar om man till exempel är sjuk. De älskar att galoppera omkring i det fria, och det är sällan problem med att ha dem lösa då deras jaktinstinkt är begränsad. Däremot ska man vara försiktig, särskilt i närheten av trafik då det kan förekomma att de ser något intressant på andra sidan vägen och drar iväg för att undersöka.
Som vallhund så har de även en starkt utpräglad flockinstinkt och trivs inte med att bli lämnade ensamma. Skaffar man en schappe så får man vara beredd på att lägga mycket tid på att ensamhetsträna sin hund, och det är ändå inte säkert att det går bra. Azer blir helt förstörd om jag så bara går ut genom dörren i en sekund och då har vi ändå tränat i över ett år. Fördelen är att vad man än tar sig för med sin schappe så är den lika överlycklig oavsett vad man gör, bara man gör det ihop.
En schapendoes älskar alla som visar intresse för dem och tur är väl det, eftersom de ofta charmar alla vi möter. De schappar jag känner älskar att umgås och förväntar sig att vara en i familjen och tar gärna på sig ansvaret att vakta hemmet genom att skälla när någon kommer. Om man som jag, bor i lägenhet, får man vänligt men bestämt lära sin schappe att det är helt i sin ordning att grannar kommer och går till sina lägenheter, annars kan det bli väldigt mycket skällande.
Den vanligaste frågan/kommentaren jag får handlar om pälsen. ”Är det inte svårt att sköta dem?”. Svaret är nja. De fäller inte, och ytterpälsen gör att de inte drar till sig så mycket smuts MEN: du kommer likförbannat få dammsuga regelbundet då till exempel mossa, kvistar och sand gärna följer med in efter en promenad. Jag borstar Azer ungefär en gång på två veckor och försöker hålla efter tovorna och det funkar bra för oss.
Slutligen skulle jag vilja höja ett varningens finger; köper man en schapendoes får man definitivt räkna med att drabbas av mersmak. Det är en cool hund med glimten i ögat som inte stressar upp sig i onödan utan tar dagen som den kommer. Jag är helt såld, vågar du testa?
Detta är min uppfattning om rasen, och det finns säkert de som har invändningar..
För er som är intresserade av Schapendoes rasstandard hittar ni den här:
Pernilla sa,
27 januari 2012 den 22:30
Hej!
Vad fint du beskriver Schapendoes! Jag har länge gått i ”köpa hund”-tankar (två år) men inte slagit till då jag inte hittat rasen som känns rätt för mig. Jag har sedan ett tag tillbaka fått upp ögonen för Schapendoes och blivit blixtförälskad! Nu när jag dessutom kom över din fina beskrivning av hundrasen blev jag om möjligt ännu mer sugen på just denna ras. Jag har haft mycket bordercollies omkring mig när jag växte upp och älskar deras arbetsvilja och mentalitet vilket även verkar stämma med Schapendoes! Det som jag är lite orolig över, som framtida förstagångshundägare, är att ta mig vatten över huvudet genom att skaffa en bruksras. Därför tänkte jag att du kanske kunde besvara denna fråga: hur mycket aktivering kräver en Schapendoes? Och då menar jag hur många timmar per dag/vecka ungefär. Jag har ju läst att de kräver en hel del motion och aktivering men vad folk tycker är ”mycket” är ju rätt subjektivt. Exempelvis hur ser en typisk dag för dig och dina hundar ut?
Tack på förhand
schappsar sa,
02 februari 2012 den 13:51
Hej, det är nästan pinsamt att erkänna men en vanlig dag för oss är rätt så tråkig.. Vi tar våra promenader, de vilar o jag pluggar – en del dagar åker vi ut på landet så de får rasa av sig. Träningen sträcker sig till att vi tränar hemma i köket (inte så ofta som de skulle vilja) men de verkar vara rätt nöjda med sin tillvaro ändå
Fördelen med schapparna, som jag ser det, är att de inte har problem med att ta det lugnt – de är nöjda så länge man tar det lugnt tillsammans. Däremot är de inte på något sätt svårstartade om man skulle påbörja en träningsperiod – de tränar mer än gärna 8h om dagen (eller så länge det finns belöning). Vad jag har märkt klarar de sig utan problem i en vecka utan ”träning”, och när de blir uttråkade så får man veta det (mina ylar när de har tröttnat på mig). Långt svar, även om jag inte är säker på att jag svarade på din fråga 
Pernilla sa,
03 mars 2012 den 12:52
Hej!
Tack för ditt svar! Att jag skrivit till dig är hade lite fallit i glömska! Detta beror på att jag nu äntligen bestämt mig för att jag kommer hämta hem en liten Schapendoesvalp i början av maj och därför har fullt upp att planera och läsa (massor!)! Efter att ha träffat en uppfödare och hennes hundar var valet rätt självklart!
Det känns bra att det verkar vara en ras som inte klättrar på väggarna om matte är lite lat någon dag 
. Jag kan ärligt säga att deras långa päls inte tilltalar mig men deras personlighet…jag är såld! Tack åter igen för att du tog dig tid att svara, även fast jag läser det nu såhär i efterhand när jag redan bestämt mig 